Until next time Colorado
Idag var det kallt, 12 grader när jag sprang kl 7 imorse och senare runt 15-16 grader. Det händer bara i Colorado att det är nästan 40 grader och dagen efter kallt!
Mina värdföräldrar, Susans bror och fru och dess barn och jag åkte upp till horsetooth och gick lite. Deras yngsta son Miles eller som vi senare började kalla Smiles sprang runt och tyckte det var jättekul medan alla andra var smått oroliga att han skulle trilla ner från ett stup. Efteråt åkte vi till golfbanan och tränande på att slå lite bollar, andra gången i mitt liv. Sist jag gjorde det i maj var jag jättedålig men lyckades få iväg någon boll relativt icke-kort men efter dagens privatlektion från Scott fick jag till flera bollar som var höga och landade på 90 meter. Han sa att jag hade pontential haha.
Efter att ha slagit bollar en längre tid åkte vi hem där Susan och hennes svägerska hade förberett lunch som vi åt innan vi begav oss till flygplatsen.
Scott har sagt att jag måste komma tillbaka snart så att vi kan:
Cykla och köpa glass
Spela golf och så att han kan ge mig ytterligare privatlektioner
Lära mig ett särskilt kortspel
Froyo
Träffa Troy
Men egentligen tror jag nog inte att man kan få ett slut på den listan. Det har varit ytterst kul att få träffa alla igen, olika delar av familjen och mina vänner.
Until next time Colorado
Boulder
Imorse ringde fina Grammee för att säga hejdå till mig. Vi hade ett fint samtal där hon sa att hon var så ledsen när vi åkte men hon har Ljungby-brickan som hon fick av mig framme hela tiden så att hon kan se var jag bor. Hon fick mig även att lova att jag måste meddela henne så fort jag hittar en kille.
Strax innan lunch åkte jag, Susan och Scott till Boulder. Vi beskådade lite kort utsikten påväg upp i bergen och jag stötte på en orm! Vi åt lunch på ett jättevackert tehusställe från Tajikistan där vi beställde te och så rolig och häftig mat. Det var utsökt! Vi gick sen runt i staden och tittade lite i affärerna innan vi åkte till Colorado University. När vi kom hem cyklade jag och Scott till Dairy Queen och åt glass och stötte på en "liten" valp innan vi cyklade tillbaka. Det blev nästan 22km, dagens träningspass.
När vi kom hem hade Susan bror och hans fru och dess barn kommit. De har två super söta söner, 8 och 11år. Vi åkte till Old Town och åt middag och tittade lite kort på en konsert. När vi hade ätit klart ringde Marisa och sa att hon var i Old town med sina kompisars så hon ville säga hejdå. Jag fick träffa hennes kompisar och en av dem sa att han hade läst på Reddit att i Sverige kan man ringa ett särskilt nummer för att prata med främlingar (heta-linjen), kul att det är vad de hade hört om Sverige!
Förresten! Imorse tittade jag och Scott på säg Yes to te dress. Han gillade inte det särkilt mycket faktiskt utan blev mer orolig för hur han ska ha råd med Katies bröllopsklänning.
En dag kommer jag lära mig att träffa bollarna
Jag och min värdpappa har gjort en deal. Om jag tittade på en program kallat "Fixer upper" lovade han att titta på ett avsnitt av "Say yes to the dress".
Idag var det betydligt värmare när jag vaknade så valde att inte springa utan började istället titta på fixar upper och det var kul. Ett par som renoverar dessa mycket nedgångna hus åt människor så att bostäderna blev fantastiskt fina.
Vid lunch kom min kompis Asia och hämtade mig och vi åkte till Noodles där hon bjöd mig på lunch. Vi kom sen överens om att vi skulle ses ikväll också.
När Katie kom hem från jobbet gick vi till kvarterets tennisplan och "spelade" lite tennis. Låt oss säga att vi var betydligt duktigare på att ta kort än att faktiskt spela och det var pinsamt få gånger vi träffade bollen. Vilken tur att löpning inte involverar några rack eller bollar!
Vi mötte upp Asia på kvällen vid en mexikansk restaurang där vi köpte hem burritos. Dock måste jag säga att jag har blivit skadad av patologin i skolan. När jag skulle välja vilket ris jag ville ha i min burrito tänkte jag bara på ifall riset har avsvalnats på så sätt så att bacillus cereus har börjat gro. Illa! Vi åkte hem till Katie och tittade på say yes to the dress och sedan kom Maggie och vi fyra spelade "apples to apples". Kvällen avslutades med att vi åkte till starbucks och jag och Maggie tog en springtur genom vattenspridarna på gräset innan vi åkte hem och fortsatte prata om våra planer angående hennes besök till Sverige.
Nu ska jag sova så att jag kan gå upp och bevittna Scott när han tittar på say yes to the dress imorgonbitti. He Will Love it!
Horsetooth
Efter dagliga löparundan gjorde jag vad jag gjorde minst en gång i veckan när jag bodde här - baking chocolate chip cookies. Eftersom halva familjen dessutom inte äter gluten eller mjölk gjorde jag först en satts gluten och dairy free och en andra satts på gamla hederliga viset. Förstår inte fullständigt varför men i Sverige smakar kakorna inte i närheten lika goda jämfört med vad de gör när de bakas här, synd! Efter mitt bakande åkte jag och Susan till biografen och såg "The book of Henry". Maddie Ziegler från Dance moms och Sias musikvideo Chandelier är med i den. Den var mycket bra men betydligt mörkare än vad vi hade förväntat oss. Susan fällde några tårar och jag fick kämpa för att hålla dem inne men bra var den.
Efter kvällsmaten åkte jag och Katie och mötte upp Maggie vid horsetooth reservoar. Det har varit jättevarmt hela dagen men precis innan middagen hade det börjat regna så när vi kom dit var det molnigt och helt plötsligt började det blåsa kraftigt och halvt regna så det var lite "kyligt" i luften. En kille vid namn Dustin började prata med oss och sa att ifall vi hoppat i lovar han att han också kommer gå i vattnet. Frågade honom ifall han kom hit ofta innan jag insåg att det verkligen lät som en raggningsreplik men fick ganska snabbt fram att jag var svensk och bara är här på besök. Jag hade blivit tillsagd att det var kallt vid hoorserooth men dem som säger det har inte badat i svenska hav. Katie badade inte utan stannade en kort stund som sällskap och fotograf innan hon åkte hemåt. Jag, Maggie och Dustin satt kvar och såg solnedgången över vackra Colorado.
Efteråt åkte jag och Maggie och åt Froyo. Förr när jag bodde här fyllde man koppen och sen vägde man den. Nu har de ändrat systemet så att man köper storlek på koppen istället och sen fyller den. Smålänningen som jag är inser jag varje gång mitt misstag försent när jag har överfyllt bägaren och allt bara svämmar över.
Denver
Att springa klockan 9 här i Colorado var lätt som en plätt på värmefronten efter att ha spenderat långhelgen i Arizona. Lite jobbigare dock på altitudfronten. Susan tog mig till köpcentret för att hitta ett par skor jag ville ha och sedan åt vi lunch på ett mysigt ställe. Marisa ringde senare och sa att hon var i Fort Collins tillsammans med sin college kompis Caitlyn som var på besök så Susan körde mig så att jag kunde möta upp dem. Vi gick runt och tittade på olika sorters blommor i en blomsterträdgård och sedan gick vi till ett café.
Vid 6 tiden kom Maggie och hämtade mig och Katie då vi skulle åka till Denver. Hon var lite sen vilket hon förklarade delvis berodde på att när hon hade börjat köra mot Denver hade hon relativt snabbt insett att hon saknade några stycken i bilen, oss! I Denver åt vi Tacos på ett rooftop och det var så härligt ute, särskilt i kombination med vattensprinklers i taket som skapade en vattendimma som svalkade oss i kvällsvärmen. Maggies ”special friend” som gör ett internship över sommaren i Denver kom också och han var så trevlig och härlig. Han agerade som en utmärkt fotograf när vi försökte ta serious faces bilder men misslyckades. Vi avslutade kvällen med att gå till ett glasställe där Caleb bjöd oss alla på glass så innan vi åkte hem gav jag honom en svensk chokladkaka som jag hade haft med mig.
Märker hur antalet bilder för varje dag blir fler och fler, men vad är en blogg utan massa bilder? Tråkig!
Sista dagen i Arizona
Sista dagen jag fick springa i den stekande morgonsolen på Arizonas gator. Inte heller idag mötte jag på några skallerormar.
Pam och Bob kom över en liten stund innan de skulle åka tillbaka till Dallas, Texas. Bob sa att jag skulle komma ihåg att han vann över mig i kortspelet varje gång jag tänker på han. Han sa också att jag var välkommen anytime att hälsa på dem i Texas. Jag är så glad att jag fick träffa dem igen denna helg, och så glad att jag ännu en gång fick besöka min amerikanska farmor, Grammee. Hon gav mig en present så att jag skulle komma ihåg min amerikanska farmor så jag fick sex stycken små silvergafflar som hon har haft och sen fick jag en värmedyna som hon inte kunde använda då hon hade köpt den i Norge.
När vi kom till flygplatsen och skulle gå igenom passkontrollen började den unga passofficern med mexikanska drag som satt där prata med mig när jag gav honom mitt pass. När jag inte svarade sa han "aren't you from Sweden" och sen fortsatte han prata och då insåg jag att han talade svenska! Han hade tydligen bott i Sverige i 9 år i Jämtland och hade ingen brytning förutom jämtländsk dialekt! Vad är oddsen!
Lite brunare men inte särskilt mycket har jag blivit denna helg. När det är så varmt ute och man inte ligger vid poolen eller havet är alla mest inne eller i en luftkonditionerad bil. Känns lite konstigt i det svenska hjärtat att man inte springer ut och ta vara på varenda solstråle så fort solen och värmen tittar fram.
På flygplatsen satt jag och Katie och spelade kort och då kom en man och kvinna fram i 60årsåldern och frågade vem som vann och om vi skulle till Las Vegas. Sedan frågade de om vi var över 21 och om vi drack och då fick vi en varsin av deras drinkbiljetter som vi kunde använda på flyget. Under vår flygresa hemåt avnjöt därför jag och Katie en OJ vodka medan vi spelade kort.
Kaktusar blev till barrskog
När Grammee säger vid lunch att det idag bara är 40 grader så det är inte så farligt, då vet man att man är i Arizona, USAs solsäkraste stat.
Everything is hotter in Arizona
Strax innan klockan var sju vaknade jag och snörade på mig löparskorna. Redan vid den tiden var det över 20 grader men det var inte en så värst farlig temperatur att springa i, särskilt i och med att det är en dry heath. När vi var i Arizona 4 år sedan visade Scott mig en genväg för att komma till en lämplig väg att springa på. När jag gick igenom genvägen idag såg jag massa hål i marken och det slog mig direkt att det mycket väl kunde vara för skallerormarna. Skräckslagen gick jag med tunga steg för att skapa vibrationer och skrämma iväg ormarna. Plötsligt hörde jag något rassla till med efter att ha fått en kortvarig hjärtinfarkt såg jag att det enbart var en liten, rätt så söt, ödla. När jag kom tillbaka till huset frågade jag Grammee ifall hålen var för ormar men som tur var var fallet inte så utan de tillhörde något annat djur. Med tanke på att dessa hål fanns överallt var detta en lättnad.
Vid lunch åkte vi till en mexikansk restaurang. Svensk tacos är något helt annat och kan inte jämföras med den amerikanska mexikanmaten, som liknar den mexikanska ju närmare gränsen man kommer. Arizona är väldigt nära så vår lunch var utsökt. Hur avslutar man en mexikansk lunch på bästa sätt? Man äter efterrätt på gelato ställe. Sa till Scott när vi gick därifrån att det är så härligt med folk som är så otroligt trevliga hela tiden i USA men jag skulle snart få uppleva det motsatta när vi åkte och shoppade och jag mötte personal som var mycket ointresserade och otrevliga.
Varje gång som vi klev ut ur en affär eller gallerian möttes vi av en våg av värme i hettan över 40 grader. Då var jag glad att jag enbart sprungit i 20+ gradig temperatur.
På kvällen åkte vi till en fin restaurang där de serverade ångkokta handdukar till gäster som ätit räkor med händerna. Schuys dotter ringde på FaceTime men då han nyligen införskaffat sig sin smartphone placerade han mobilen mot örat. Schuy som är 93 år berättade för mig att efter bomberna släpptes över Japan under andra världskriget tillhörde han truppen som skickades till Tokyo och patrullerade gatorna.
Kvällen avslutades som gårdagen, jag och Bob fotograferas tillsammans när vi står på tå för att bli längre.
Surprise!
Väckarklockan ringde vid 4:10. Jag, Susan och Scott skulle ta ett tidigt flyg till Arizona medan Katie som jobbar skulle ta ett på kvällen. Vid 4:30 hörde jag dock Katie komma ut från sitt rum och när jag kom ner till köket låg hon med is-pads på axeln. Hon hade jätteont och kände att hon höll på att svimma så efter att ha sett till att Katie var okey begav vi oss till flygplatsen medan Susan hade ständig kontakt med Katie som fick en tid på vårdcentralen där de röntgade henne och upptäckte ett avvikande anatomiskt utseende.
Anledningen till denna helg var Grammees, min värdfarmors, 85årsdag. När jag bodde i USA var hon mycket noggrann med att prata med mig varje söndag precis som med alla andra barnbarnen och avslutade alltid samtalen med "I Love you Jenny". Dock visste inte Grammee att jag skulle komma (eller att jag var i USA), och inte heller att Katie skulle komma. När jag och Scott och spelade ett kortspel jag inte kommer igång namnet på hör vi Grammee ropa hello. Hon skulle egentligen inte komma hem förrän om en halv timme och mitt besök har varit en hemlighet i flera månader. Jag slängde mig in i badrummet och lyckades precis komma in där innan hon klev in i köket bara en meter ifrån mig. Med andra ord kunde jag aldrig stänga dörren utan fick gömma mig bakom dörren. Scott sa då " Happy Birthday mom, we wanted to bring you a grandchild but Troy is in Europe, Ally (kusinen) is doing her internship in LA and Katie is working so we thought we would bring you your fourth grandchild" "Jenny?" Sa Grammee förvirrande och då knackade Scott på badrumssdörren och ut klev jag. Hon blev så överraskad och så glad och sa "what a Birthday present". En timme senare skulle jag och Scott fortsätta spela kortspelet men precis när vi började såg vi Bob and Pam (värdfaster och farbror) svänga in på uppfarten så denna gång sprang jag in i sovrummet och gömde mig och efter ett tag gick jag ut i köket och sa "hello". Kommer aldrig tröttna på överraskade ansiktsuttryck, finns det något bättre?
Min värdkusin Ally som jag tycker mycket om kunde tyvärr inte komma för hon gör ett internship i LA över sommaren för hon vill bli producent. Hur häftigt är inte det? Efter att ha pratat en lång stund gick Scott och tog en nap och jag och Susan åkte till gallerian. På kvällen kom Grammees särbo, Schuy, över samt hennes väninna. Vi åkte sedan och åt på the country club och innan vi hann beställa dök Katie upp. Ännu mera lycka för Grammees. Efter middagen sa Grammee att nu var det hennes tur att ha en överraskning. Hon och Schuy tog varandras händer och tittade på varandra och sa sedan att de har bestämt sig för att att flytta till ett indepndent living home. Oh sa alla förvånat och klappad händerna lite halvt "we though you were gonna say that you were getting married" sa Pam och skrattade. Då började Grammee skratta och sa att det var det som var meningen.
Till sist skulle vi ta en familjebild och en gentleman ställde upp. När Grammee hade presenterat oss hade hon sagt att jag var hennes granddaughter Jenny from Sweden. Han tog kort med min telefon och varje gång jag skulle hjälpa han med blixten, godkänna bilder etc refererade han till mig som Jenny from Sweden. Bob stod bredvid mig och när han insåg att jag stod på tår tryckte han först ner mig innan även han ställde sig på tår.
Tänk vad fantastiskt, 4år senare är jag fortfarande en del av denna fina familj.
Mot varmare breddgrader
Well, at least we won't be here for Monday
It's just like high school all over again
Igår lyckades jag sova så länge som till 8. Antar att jag lyckats ställa om dygnet utan att behöva gå runt som en zoombie som jag behövde göra sist jag var här. Milo och jag tog våran dagliga promenad och sen åkte jag och Susan och åt lunch. Vid 16ish kom Katie hem från jobbet och vi åkte upp till ett naturreservatområde. Vi planerar att bada där på tisdag kväll vid solnedgången. På kvällen skulle vi äta på min favorit restaurang som vi i princip gick till en gång i veckan när jag bodde här. Vet inte riktigt varför men trots att Colorado befinner sig mitt i USA äter man jättemycket mexikansk mat men jag gillar det. Både Marisa och hennes pojkvän Andrew mötte oss där men även Maggie som jag umgicks mycket med under mitt år. Precis som när jag träffade Marisa kändes det så konstigt att träffa Maggie igen men verkligen så kul och det dröjde inte länge förrän allt var som vanligt igen eller som alla sa, It's just like high school all over again! Efter café mex gjorde vi det jag gillar bäst, vi åkte till tcby och åt froyo. Maggie började prata om att vi borde åka till Denver på måndag och äta middag på ett rooftop och som det ser ut som nu ska vi göra det. Maggie följde med oss hem o jag gav henne Marabou och Lunda-Te. Hon gjorde ett bra försök att läsa svenskan på förpackningen så vi planerar att hon ska flytta till Sverige nu.
Nu beger vi oss mot varmare breddgrader, nämligen Arizona and It's gonna be a hot weekend!
Första dagen på varmare breddgrader
Planet jag åkte med var inte så litet och läskigt som jag trodde. Visserligen var det bara två säten vid varje fönster och det minsta jag någonsin har flygit med men jag har aldrig varit med om så mycket benutrymme och eftersom planet endast var halvfullt hade i princip ingen någon bredvid sig.
Min värdmamma och värdpappa, Susan och Scott, hämtade mig på flygplatsen och det var så kul att se dem igen. Trots att det är 8 timmars tidsskillnad lyckades jag sova till halv 6 lokal tid och gick inte och la mig igår förrän 22 så nu är jag back on track!
Så vad hände under gårdagen?
Min värdmamma tog mig till en AT&T affär och fixade ett SIM-kort till mig. Mobilabonnemang och SIM-kort, i princip det enda som är dyrare här i USA. Affärsbiträdet var så trevligt och pratade en massa och jag insåg att jag inte längre är van vid detta. Visst, de behöver inte vara otrevliga i Sverige men det är så mycket härligare att handla i USA där alla är vad vi kanske i Sverige skulle kalla överdrivet trevliga, men jag gillar det, welcome to America! Senare tog Susan mig på en biltur i Fort Collins för att visa mig vad som har förändrats sen jag åkte hem. Efter ett tag kom vi till en park som de håller på att bygga och hon sa då att här brukade ni ju springa när ni tränade men jag svarade förvirrat att jag inte visste var vi befann oss…hehe…det visade sig att vi befann oss framför min skola, ojdå.
Vid 2 kom the one and only, min mycket saknade fina vän Marisa. Oj vad märkligt det kändes att krama om henne och höra henne prata, men det kändes alldeles underbart. När hon stod där och pratade med mina värdföräldrar stod jag bara och tittade på henne och log. Vad hon är cool och oj vad jag älskar denna tjej! Vi åkte och åt det som jag gillar allra mest med USA, Frozen yoghurt. Vi satt där och pratade om allt och tog sen en lång promenad och fortsatte våra diskussioner. När jag kom hem hade Katie, min värdsyster, kommit hem från jobbet. Hon lärde mig alla roliga kortspel jag hade glömt (och jag vann i princip alla) innan vi åkte och handlade lite smått och gott på ”Dollar tree” och sen avslutade vi dagen med att titta på solnedgången. Colorado, vad vacker du är.
På nya äventyr
Knappt 4 år senare kommer ett nytt inlägg. Vem kunde tro detta? Just nu befinner jag mig i Toronto, Kanada och har ytterligare 4h innan mitt flyg lyfter som skall ta mig till Colorado. Häromdagen var det 4 år sedan jag lämnade Colorado efter mitt utbytesår i Fort Collins och nu skall jag åka tillbaka dit och besöka vänner och min värdfamilj. På torsdag åker hela min värdfamilj och jag minus min bror Troy till Arizona då min värdfarmor, Grammee, fyller 85år, MEN hon vet inte om att jag och Katie, min amerikanska syter, också kommer, faktum är att Grammee inte ens vet om att jag kommer att befinna mig i USA. Så kul!
Hittills har resan gått bra. En timme efter planet hade lyft från Kastrup frågade flygpersonalen ifall det fanns en läkare ombord. Jag insåg mina begräsningar och anmälde mig inte som frivillig. Så länge det inte handlar om vilka bakterier som kan ha orsakat en matförgiftning eller förmågan att eventuellt kunna konstatera att hostningar med rosa skum skulle kunna vara ett lungödem är jag ganska värdelös. Kanske om några år kan jag vara med och rädda världen.
Flygrädd som jag är hade jag blivit tipsad om att ta vin till maten för att lugna nerverna. Vinälskaren som jag inte är tyckte inte att vinet var något vidare och det gjorde istället att jag mådde illa. Får kanske prova något annat på vägen hem. Vid incheckningen upptäckte jag att mitt nästa plan bara hade två säten i varje rad istället för tre. Min kära kompis Lydia skrev stöttande att det inte låter särskilt säkert och stabilt och att hon själv aldrig skulle satt sig på ett sådant plan. ❤
Klockan 6 på morgonen svensktid landar jag i Denver, förhoppningsvis ska jag lyckas ställa om dygnet relativt snabbt.
Vi hörs!
Puss och Kram
My jacket
Fick en fråga i ett inlägg nedanför angående min varsity jacka som jag köpte under mitt år i USA :)
Jag tycker det var värt att köpa den särskilt eftersom alla som var duktig i sport gick omkring med dem i skolan och det ger dels lite school spirit och det känns ju ganska ballt att gå omkring i en letterman jacket. ;)
I Sverige har jag inte använt den alls lika flitigt som jag gjorde i USA, dels för att här cyklar jag till skolan och den isolerar inte särskilt bra vid kragen med tanke på att det är knappar nu på vintern och självklart är det inte samma grej här men jag har fortfarande använt den några gånger båges gånger i skolan men framförallt på fritiden isf men det är ju lite vad man gör det till ;) min syrra använde inte sin en enda gång i Sverige förutom under studentveckan när en dag temat var USA. Dock är det ju en väldigt kul grej att ha!
På den har jag mitt namn broderat framtill och mitt efternamn som en Patch baktill, sen har jag mitt varsity letter med pins på, en för VARSITY i XC och en för varsity i Track, en stjärna för att jag med mitt 4x800m kom två i conference, sen två barer för att jag var varsity i två år i track sant XC (vet, går ju inte men de gav mig förvaret jag skulle ha saker att sätta på jackan) och sen är resten pins från tävlingar. På ena armen har jag en Patch som jag köpte på state i XC och andra en på state i Track. Om man vill ha mer grejer kan man köpa till alla sorters Patch i affären men då blur den dyrare såklart! Min är storlek S och jag är 162,5cm men då är den lite stor vilket inte gör så mycket när de kmr till dessa jackor! :)
Tack så mycket för att du har följt min blogg! Så kul och höra! :) <3
My life in pictures lately
We got cinnamon rolls in school for its day! Yummy!
And of course we sum it all up with some studying pictures! ;)
