"I am the german kid from Sweden"
Igår hade mina värdföräldrar några vänner över och det visade sig att deras dotter har studerat i Umeå! ;) hehe Vid 8 kom Sarah och hämtade upp mig och så åkte vi till Starbucks och drack kaffe/varm choklad. Sedan kom andra Sarah också, Love them och till sist kom Katie förbi efter att ha suttit barnvakt. Det bästa med att gå till Starbucks på kvällarna är att man får gratis tilltugg, för alltid när vi har varit där på kvällarna frågar de om vi vill ha en kaka/muffin or what ever för annars måste de ändå slänga det! ;)
Sarah berättade om ett indoor meet i februari i Idaho som vissa åker till men som huvud track tränaren måste bjuda in en till och han går efter förra årets tider så hon sa till mig att gå prata med honom. Han kallar mig alltid ”the german kid” don’t know why… ;) Alla AFS:are som har sagt till mig att man inte får vara sarkastisk har inte varit på min skola, han är den mest sarkastiska person jag har träffat, (typ)
SÅ när jag gick till honom idag så gick jag fram till honom och log och han sa (i sin sarkastiska ton):
”Do I konw you?”
”I am the German kid from Sweden”
“OOhhh, (så börjar han faktiskt att le), What do you want?”
Började prata lite här men Sarah kom till min räddning och sa att jag hade sprungit 2.21 på 800m och han svarade
”No you haven’t”
”Yes I have”
“No, you haven’t”
“Yes I have, I can show you on the computer”
“Well, here in America we run on tracks not computers” (what) ;) haha
Sen avslutade han med att säga
”I will start to make plans in November so come and see me then, but I don’t like you”
Katie sa dock att när han säger så är det ett bra tecken på att han gillar en eller kommer att göra det…. ;)
Idag på träningen skulle vi göra några 100 meters efter våran lång joggning, vilket vi inte brukar göra. När jag och Marisa kom tillbaka så stretchade vi och så och sen gick hon och isade och jag tänkte ”var är alla, de flesta sprang ju kortare än oss” Och då kom jag på 100mernas. Marisa var tvungen att gå för hon skulle volonterar och jag var jätterädd (I mean it) över att coacherrna skulle bli jättearga över att vi hade glömt bort det men tänkte att det var bättre att gå bort och göra dem ändå. När jag mötte de andra sa de dock, vänd dig bara om och gå, de kommer inte att märka om du var där eller inte men jag var inte så säker på det så gick och gjorde dem ändå, forever alone….. ;) hehe
