Jenny Biesèrt

Igår var en dalig dag, varnning för dalig svenska,

Jäg vaknade upp med ont i halsen och vi hade tävling. Jäg smsaddä miin tranaree occh ssa attt jäg bara kuundä spranga 4x800m for laggets skul män itne the 1 mile mön fik til svarr att dät var tranarnas bäslut.  Jäg spräng dän första staffetän och madde jattedaligt efterat och dät andra lopet vär ca 40min senare. Jäg gik och prätade med min tranarä, som ståd med min tärreng tranarä och sa att jag madde jattedaligt och kunde itne spranga. Till Svarr fik jäg att jäg skulä spranga den endå. Där ståd jag och stor gröt och färklarade attt dät ar färliegt och allt sådaant män dät var ingän diskusion och nar hun gik der ifran sa min täreng tranarä att vi hade däna diskusionen nar jäg var sjuck undär XC och at vi da kåm framm til att om man kun ga up ur sangen kun män tavlla. Sa jäg gik der ifran grötande vilket. Pa starttlinjän så sag jäg att min täreng tranarä stor ock prattar med käst tranarä och päckar pa mig. Efter lopet sa komär käst tranaren fram till mig och sagar ”are you going to be a baby”, hans argummänt var at jäg skackade pa huvudet nar jäg spräng vilcket Emily forsvarade mig och sa att dätt är hur jäg sprringär. Under lopet sa hejade tranarena pa alla tejejer fran skolan i lopet förutom mej men efter lopet var det som om ingnet häde hänt och idag var min tranarä jattesnall. Tranarna har ar bra sa lenge man gor bra ifran sig och itne sager ämot.   

Dät var ju itne sa at jäg jorde bra ifran mej undär nagat av lopen så varrfär dät var sa viktigt at jäg sräng fatarr jäg inte och nu ar jäg samre.