Lugnt och sansat!
Idag skulle vi hålla en argumentstal på Engelska I skolan. Alla var tysta innan lektionen. Alla var jättenervösa ;) haha. Jag var rädd för att jag inte skulle prata långsamt (vilket jag för övrigt inte gör heller) och börja sluddra på orden, (som jag även gör när jag pratar för fort på svenska) ;)
Vi delades in i grupper som skulle hålla talen för henne och i min grupp var vi snälla och stöttade varandra haha, ;) alla tyckte verkligen att detta var hemskt och egentligen vet vi inte varför. Jag kommer ihåg när jag höll redovisningar i 9:an, då tyckte jag bara att det var kul ;) Kan kanske bero på att det är ännu viktigare att det går bra nu?
När jag började och läste min inledning gick allt jättebra, lugnt och sansat men när jag sedan skulle börja läsa det andra snubblade jag på mina egna ord och allt blev så FEL! -.-
Så då sa jag istället till min lärare, ”Kan inte jag få börja om istället jag kom av mig” ”visst”, sa hon. Jag var dock rädd för att det hade påverkat betygsättningen nu så jag frågade ”påverkar detta betyget” och alla började skratta ;) haha men hon försäkrade mig om att det inte gjorde det så jag började om och läste det ännu lugnare och gjorde pauser och allting gick jättebra! :D Wiho
Efteråt när jag frågade hur det gick för mig sa hon att allting var jättebra. En aning lite svenskt uttal ibland som alla dock har men det bedömer hon inte eftersom vi är i Sverige och man förstår gott och väl vad vi säger så hon sa att hon kommer att sätta ett högt betyg :D Hon sa också att jag pratade mycket bättre när jag började om så tummen upp på det ;)
Igår när jag övade en gång för mamma tyckte hon att det var jättebra för att vara mig. Hon menade att jag läste långsamt, och jag tror inte att jag har lyckats läsa på det sättet i den takten men massor av pauser förut så något bra har ju skolan lärt mig i alla fall, haha ;)
Det där om lite svenskt uttal, vänta bara tills jag kommer hem från USA. Då snackar vi inte om försvenskat uttal! ^^D
