It doesn't matter because no matter what, this is going to be my year


Idag har jag plågat mina stackars klasskompisar om mitt tjat om Usa. Jag har frågat de hela tiden om jag borde ha valt att landa i Houston eller inte. Igår läste jag igenom mina ansökningsbrev som jag har skrivit och mamma har skrivit. Jag skrev att mina kompisar skulle beskriva mig som en glad, utåtriktad person med mycket energi...  Mamma skrev att jag är en väldigt social och ganska lugn person. Vi har olika uppfattningar om lugn för mamma menar att jag inte är en sån som super mig full på helgerna men det tycke inte jag att det betyder. Detta tjatade jag om också om i skolan och till slut sa stackars Zuzanna att jag borde sluta oroa mig. Haha, och jag svarade, ja det spelar ingen  roll för min ansökan är redan ute och det finns inget jag kan ändra. ;) haha

Som blivande utbytesstudent är man lite smått orolig hela tiden om vad som komma skall. Kommer jag komma till en bra skola? Hur kommer min familj vara? Kommer jag få några vänner? Vill någon ha mig? xD haha  
Jag har tänkt lite och jag vet att det spelar ingen roll om jag bor i Kalifornien, Arizona, Texas eller what ever för personerna på dessa ställen är ju enda trots allt inte särskilt olika. Det är vännerna som jag kommer att träffa på skolan som kommer att göra mitt år. Det är värdfamiljen som kommer visa mig ett helt annat sett att leva som kommer ge mig nya upplevelser och erfarenheter. Det är upplevelsen att se hur det är att idrotta i USA där idrott är något helt annat och få känna den annorlunda lagupplevelsen då man tränar tillsammans varje dag och får delta i olika stafett arrangemang. Ja visste ni det att jag har läst att amerikanarna älskar lagsaker. Jag menar att springa stafett är mycket vanligare i USA än i Sverige och det komme bli grymt kul att uppleva allt detta.

De finns alltid några saker som man skulle tycka vara extra kul om det skulle hända. Till exempel hoppas jag att få ett syskon i min ålder. Däremot kommer mitt år inte blir något sämre om det inte blev så men det skulle vara ett stort plus. Så strunta i LA (lax) och Houston, det är flygplatser på en karta. Strunta i LUGN. Det kommer ändå inte vara det som i slutändan avgör om jag får en bra eller dålig familj, för en stor del av ens utbytesår är faktiskt vad man gör det till och samtidigt kommer jag växa och utvecklas väldigt mycket som människa. Jag är så otrolig tacksam över att mina föräldrar ger mig denna chans!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0